friday it is


Här sitter jag och gör precis allt förutom det jag ska. Bloggar, leker framför photobooth, pillar med mobilen, tittar ut genom fönstret, suckar över snön, dricker överdrivet långsamt ur min vattenflaska - ja, allt förutom att plugga. Fredag är det också. Och helgen startade med rätt trista besked så jag kan knappast påstå att jag är fullt tillfreds just nu men jag har (till min fördel) en mängd goa peeps omkring mig som hjälper mig både med det ena och det andra. Helgen bjuder på jobb, plugg, träning, socialisering och snö...
KÄNNS ÄNDÅ FÖRBANNAT GOTT ATT VARA TILLBAKA I SVERIGE!!

Nu ska jag ta tag i studierna. 
TREVLIG HELG!


UPDATE:
Nya besked som gjorde min helg!
Ibland händer det, ibland vänder det! :D
 

Den här texten kan jag läsa tusen gånger om. Jag fullkomligt älskar den!




The balcony

Det är en tuff period just nu med mängder av sluttentor (finals). Helgen har jag i stort sett enbart ägnat åt studier och träning! Har nog aldrig pluggat såhär intensivt förut, just nu tentar jag av fyra kurser under 2 veckor.  Eller ja, i fredags fick jag och Malin reda på att vi båda hade klarat marketing, då kunde vi åtminstone lägga en kurs åt sidan. Helt lyriska sadlade vi om från mjukiskläder till fridayfresh och begav oss till stan. Vi körde på tapas och vin på samma ställe som vi hängde på här i Zaragoza när vi just hade flyttat hit.
En bättre kväll med en bättre donna!
 

d e c e m b e r

 December var (trots hemlängtan) en riktigt bra månad och jag hittade på en massa roliga saker. :) Bjuder på ett bildregn nedan....

Riktigt bra start, då den här donnan på kom besök över en långhelg...

Vi var ett gäng tjejer som körde på middag hemma hos Malin. ALLA var riktigt taggade på utgång och jag skulle äntligen få dansa salsa igen nu när första tentaperioden var över. Så blev det inte riktigt... Istället dansade vi på stolar, löste världsproblem och jag kan nog lova - att några i sällskapet aldrig mer kommer att dricka wishey & cointreau! :D
Jag gick nuts när det kom till att köpa julklappar...Fixade barret, gjorde jag också!

Tapaskväll med mina compañeros här i Spanien :) Javio & Alberto.

Och så blev det en pubrunda när Javios flickvän var på besök.

Jag tog Malin till restaurang med supergod pasta och vi beställde in Cava Sangria.

Vilket var en riktig fail!!
"REALLY??! Why did we order a whole pot of this?" HAHA!


Men som sagt... pastan är fantastisk! :)

Dagen innan hemfärd åkte vi till Felicia i Barcelona och kvällen till ära lagade vi moules mariniere.

...VIPS, så var man hemma!!! Och jag träffade en av mina favorittjejer över en lunch och mänger av kramar :)

 Antar att jag hade tagit med mig lite nya spanska skills, nu var jag helt plötslig (om ni frågar mig, haha) grym på att fickparkera. ;)

Täffade ytterligare två favoriter under en liten dagsspa!

Freshup och sedan mötte jag ännu en gång upp tjejerna, nu för lite sushi och vin.
Mängder av vin... och dans också för den delen.


Någon dag senare befann jag mig hemma hos Charleen och tog till med ännu fler spanska skills genom att laga en god "patata de tortilla". Amanda assisterade i köket! 

Riktigt skön tomte! Vad gör man inte för de små rackarna. :D

Och så var det julafton. Här är jag tillsammans med en av mina älsklingskillar, Micki! Jag hade en jättefin och mysig julafton bland nära och kära. Vågar dock inte påstå att den var fullt så lugn som jag först hade anat, det är nästintill omöjligt med en massa syskonbarn, där den ena vill ha mer uppmärksamhet än den andra. :) UNDERBART!

Här är nummer två av mina favoritkillar, Oliver... aka. HULIGANEN! :D

Strax efter jul åkte jag upp till min andra storasyster Sanna. Där väntade långa filmkvällar, ett besök på gekås och mängder av mys med den här lilla godingen. Lilla Vanessa!

På nyårsafton överträffade jag mig själv och bakade en cheesecake till en mysig nyårslunch hemma hos mor.

Som jag älskar över allt annat på denna jord! Tack för allt du gjorde för mig när jag var hemma (Som att tvätta, stryka, vika mina kläder, plocka efter mig, laga god persisk mat, påminna mig om allt jag ständigt glömmer bort, lyssna på mig, vägleda mig, skratta med mig, skratta åt mig, pussa mig, krama mig och älska mig.)
DU ÄR BÄST!

Firade nyår med dessa skönheter!

Fick den här bilden av Malin i början på det nya året.
VÄLKOMNADE JANUARI & 2014 GENOM ATT DÖ AV SKRATT!!!
(Skrattar lika mycket idag!) HAHA!
 

Om du någonsin vill ha en idiot, lägg din hand i min!

Om vi hör hur hjärtat slår, skulle vi lyssna då?!

 Ibland kommer jag på mig själv, springandes som en ekorre i ett ekorrhjul utan att riktigt lyssna till vad jag egentligen känner. Bara för att det känns som det säkraste alternativet. Det är så lätt att förblindas. Framförallt när det kommer till kärleken. Jag vill bli älskad på riktigt, men enkannerligen - så vill jag älska på riktigt! Det är lätt hänt att man livnär sig på "hur saker och ting BÖR vara" istället för att utgå ifrån hur saker och ting faktiskt är. Personligen vill jag påstå att jag är lite av en expert gällande detta och till slut slår det tillbaka som en käftsmäll. Och jag... är lika överraskad var gång! Det är oftast ett ganska otrevligt uppvaknande. Då både hjärta och hjärna redan tagit för mycket stryk - och jag tänker att "nästa gång ska jag inte låta det gå så här långt..."
Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och tänka att jag tog mina chanser när de gavs lika ofta som jag satte ner foten och sa NEJ( ! ), när jag inte ville mer. Vi påverkas så mycket av allt som är omkring oss. På gott och ont. Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och tänka att jag redan i ung ålder tog kontrollen över mitt liv. Att jag förstod vikten av att vara huvudpersonen och inte stå som åskådare när det kommer till mitt egna liv. Givetvis är det också av värde att våga bära sig dumt åt och dabba sig, vad ska vi annars lära av? Min pappa brukade vara noga med att poängtera att "...det är helt okey att begå misstag, så länge du inte gör om dem!" 

Jag börjar dock inse att det är vissa misstag är nästintill oundvikliga att begå endast en gång. Och det är faktiskt något slitsamt för själen, men när poletten väl trillar ner (som nu), sitter man istället här med en ganska skön känsla och tänker - "Men se Linnéa! Nu satte du faktiskt ner foten och sa NEJ!"
 
Well done.

 

w e e k e n d

 
 
Fredag. Riktigt efterlängtad fredag. Den här veckan har varit intensiv, både fysiskt och psykiskt. Ett himla flängande fram och tillbaka på cykeln till olika skolor, plugg, träning, hemlängtan, insomnia... you name it! Har känt mig något utmattad av alla känslor. Så det ska bli skönt med helg, även om den kommer att bestå av en del plugg tillsammans med Malin. Ekonomi. Fast jag har ju både el clasico och utgång att se framemot, det är inte så illa det! Har faktiskt bara festat en gång sedan jag kom hit. Min roommate kallar mig för världens sämsta Erasmus-student, som bara relaxar under helgerna. HAHA! :)
No worries peeps, still going strong...


Jag vs. Spanjoren

En annan anledning till att jag ibland känner mig främmande bland spanjorer är att jag stundvis har svårt att förstå logiken i det de säger och gör.
Exempel 1.
Jag:
"Men då ses vi om 10 min då?
Spanjoren: "Absolut! 10 spanska minuter!"
- För det först... VAD FAN ÄR SPANSKA MINUTER?? Är det så att Spanien utgår från en egen tidszon som innebär att man lägger till dubbelt så många minuter på den utsatta tiden? Jag förstår inte. Och för det andra... varför kan man inte bara säga "Vi ses om 20 min, om det nu är det man menar?"
Exempel 2.
Jag: "Okey! Så du menar att det är omöjligt att göra det?"
Spanjoren: "Más o menos!" (mer eller mindre).
Jag: "Vadå? Är det omöjligt eller inte?"
Spanjoren: "Inte omöjligt men svårt..."
- ÖH WHAT?!
Exempel 3.
Jag: "Är du upptagen?"
Spanjoren: "Nej! Men jag spelar tennis." eller "Nej. Men jag kollar på en film!"
- Okey. Men vi gör såhär... Hör av dig när du INTE är upptagen!

Ibland blir jag fullkomligt galen på spanjorerna när jag cyklar till skolan. Om ni bara visste hur många svordomar jag håller inne på vissa morgonar. Okey. Vi ska alltså dela på en 5 meter bred cykel-och-gångbana. Människan framför mig är är ca. 50 cm bred och lyckas ändå uppta hela vägen för sig själv. Det är ju egentligen fysiskt omöjligt. Men som jag tidigare nämnde, finner jag ibland ingen logik i deras beteenden. För mitt i allt får de för sig att köra zick-zack-gång, vilket gör det helt omöjligt för mig som cyklist att komma fram. Jag menar man vill ju inte bli stämd för att man kört över någon med cykeln (även om det är den enda jag velat göra vissa gånger.)
Och så har vi det här med att tro att man är nyttig för att man beställer in en "Coca-cola Zero". Give me a break! Det där är ett amerikanskt beteende, inte spanskt. Så det blir ett stort NEJ på den!!
Det enda som jag kunnat karakterisera mig med är att jag både tycker om att laga och äta mat. Och jag fattar inte varför jag fått för mig att det är typiskt spanskt, för det är det inte. Brudarna här är pinnsmala!! Inte särskilt fit, men smala. Så jag antar att jag får stryka även det från listan... typiskt!
Men nu kom jag på en sak som gör att jag möjligen tillhör flocken.
Spanjorer är nattmänniskor... och jag likaså. ARRIBA!! ;)

it starts today

Jag har fått med mina vänner på en ny challenge!! Eller ja, egentligen är det tre stycken... Vi ska köra squats, plankan samt 5 km-PW-5 gånger/veckan fram till jul. Det är så himla kul när man är flera som utför samma övningar, så kan man tagga och inspirera varandra. NU KÖR VI! :)
 

Hemlängtan

Idag är den extrem. Min hemlängtan. Mathilda tröstade dock med att man måste tillåta sig att även ha dagar då man erkänner sin saknad till "sitt hem", med allt vad det innebär. Missförstå mig rätt, jag trivs bra i Zaragoza men vissa dagar känns min vardag här bara främmande och jag vill inget hellre än att krypa ner i min trygga säng, i min trygga lägenhet, i min trygga stad, hos mina nära och kära i trygga Sverige. 

Det är rätt lustigt ändå. Ett av mina mest märkbara personlighetsdrag är att jag är väldigt familjekär, ändå har jag hittills vid två tillfällen flyttat ganska långt ifrån familj och vänner för en period. Jag antar att det grundar sig i att jag dessutom besitter egenskaper som nyfikenhet och överlag brukar beskrivas som något dynamisk. Men idag saknar jag mitt hem. 

Jag saknar naturen. Att kunna gå en PW runt Nissan och inte bland massa trafik och byggnader.
Jag saknar min familj. Att fåna mig och vara tokiga den där mostern/lillasystern/dottern som jag är. 
Jag saknar min cykel. Den jag har här i Zaragoza är för liten för mig (även om jag är tacksam över att jag åtminstone har en). Jag känner mig  gigantisk när jag cyklar på den. Det måste se jätteroligt (i dubbel bemärkelse) ut!!
Jag saknar min pojkvän. Att kunna ha en normal konversation med honom... och då menar jag inte över Skype (även om det är Guds gåva till lång-distans-förhållanden.)
Jag saknar mina vänner. Spontan middagar, slå klackarna i taket, skratta tillsammans, gråta tillsammans... Åter igen...inte över skype! 
Jag saknar mitt träningscenter. Hade varit skönt att inte behöva vara den enda tjejen på gymmet som lyfter lite tyngre lösa vikter.
Jag saknar smaksatt creme fraiche. Punkt.

...och detta saknar jag inte med Sverige.
Kylan. Det är rätt gott att fortfarande kunna njuta på balkongen i bikini.
Priserna. Perfekt att kontot inte är tomt i slutet på månaden trots att man är student (och ändå unnat sig mängder!).
Kulturen. Jag gillar Spanien och kommer nog alltid att göra det! Öppenheten, människorna, de sena kvällarna, den goda maten och drickerna, språket... 
Halmstad. Kanske inte så konstigt. Man tröttnar efter 15 år...





som bas gillar hörn

Vi är så duktiga på att "blicka framåt", men hur ofta tar vi oss egentligen tiden att backa tillbaka bandet och reflektera över det förflutna?! Av egen erfarenhet kan jag berätta att det inte är alltför ofta som jag begrundar det passerade noggrannt, för så fort det blir för komplicerat väljer jag att stänga ner mappen. Den senaste tiden har jag tagit mitt förnuft till fånga och faktiskt ägnat mig åt reflektion. Mitt huvudsakliga mål med att flytta till Spanien är att komma bort från "vardagen" och växa som person. Att jag dessutom kan studera och (förhoppningsvis) lära mig ett nytt språk är ett plus i kanten. Mitt liv är definitivt inte detsamma som för ett år sedan.

Så vi backar tillbaka. Oktober. 2012. Mitt liv stod återigen inför en stor förändring. Inget hade blivit som jag hade tänk mig. Hjärtekrossad och likgiltig sökte jag efter mod att försöka vänja mig vid min nya vardag. Värst av allt var nog min rädsla för ensamheten. För första gången skulle jag bo ensam och inte ha någon att komma hem till. Jag bad familj och vänner att finnas tillgängliga, i synnerhet då mörkret påminde om att det skulle bli en lång höst. Men så hände något som jag inte hade kunnat tänka mig. Sakteligen började jag trivas med ensamheten, då det visade sig att den inte var så ohygglig som jag först hade anat. Den hade bara varit främmande. Givetvis uppkom tillfällen då mina närmaste fick ett samtal och de 10 minuter senare knackade de på dörren med en Ben&Jerry i handen. Men under den här tiden lärde jag mig att jag inte är så sällskapssjuk som jag alltid trott och så småningom började jag uppskatta ensamheten. Jag kallade den till och med för "kvalitetstid". 
 
Och så kom ljuset. Kanske inte som lägligast, men det kom. Utanför fönstret var det som mörkast men det kompenserades med tända ljus och filmkvällar. Jag sov möjligen för lite. Men det gjorde mig inget att nätterna gick åt långa samtal om allt från himmel till jord. Ännu en gång. Det var kanske inte så lägligt. Jag ville egentligen inte släppa in någon, men kunde ändå inte hålla mig. Jag ville ju lära känna honom. Han som idag fått utså (kanske för) mycket men ändå är kvar. 
 
Försöker vara hård men alla förstår.
Jag knyter min hand i fickan och går.
Jag står där i kön och bråkar och stör.
Men jag gillar dig, som bas gillar hörn.




yesterdays look

 

min ögonsten

 
 
Malin. Underbara Malin, som jag lärde känna då vi hamnade i samma klass när vi började läsa arbetsvetenskap på Högskolan. Då var vi inte alls vetande om att vi så här två senare skulle befinna oss i Spanien tillsammans för utlandsstudier. Nyintroducerade satt vi och diskuterade om sådant som intresserade. Löste världsproblem och tömde en flaska rött. Så lika men ändå så olika. Skrattar mig glad var gång jag tänker på att jag får uppleva detta äventyr med dig. Kan faktiskt inte tänka mig någon bättre...
 

bilder från bergen


Efter att ha åkt bil i 2,5 timma kom vi äntligen fram till vår lilla stuga. Vi korkade upp vinet och njöd av den vackra utsikten (och tystnaden) från balkongen. 

Sedan var det dags att utforska den lilla mysiga staden. Som för övrigt påminde om en spökstad. Humöret var på topp coh jag bjöd på ett hopp!

Vi vandrade runt och hittade sedan ett ställe att käka på. Vi drack ett glas rött och njöt av smarrig tapas. SUPERGOTT!

På gården där vi hyrde stugan gick hundarna lösa. Låt mig presentera er för världens kanske fulaste (och kaxigaste) hundar. De var så fula att de blev söta! Hur är det ens möjligt att se ut sådär?! HAHA!

Efter en stadig frukost på lördagsmorgonen var vi redo för vårt lilla äventyr. Dags att börja vandra tillsammans med ett gäng glada människor...

Jag/Vi var helt fascinerade av den fantastiska naturen. Men inget var så vackert som vattenfallen! Detta var höjdpunkten för min del.

Och så vandrade vi vidare... 
...Och kom vi fram till ett område som såg ut att vara taget direkt från "sagan om ringen". Malin började leka Gollum och kände sig verkligen hemma. Önskar så att jag hade en bild på det... Haha!

Jag och Caroline dressade-up oss för catwalk. 
Efter 6 timmar vandring var det dags att bege sig hemåt. Något trötta i benen men med en fantatsik upplevelse rikare...
LIFE IS GOOD!
 
 
 
 
 

crazy coco

 
Vecka 40 börjar bra. Solen sken och jag hängde för en gångs skull med på lektionerna (med minimala sökningar på Google Translate) och fick sedan goda besked gällande mina kurser, så att jag får ihop mina högskolepoäng här i Spanien. Om två veckor ska jag dessutom börja en intensivkurs i spanska, vilket är mer än lägligt, då jag upplever att jag ligger något efter med språket. Blir att lägga i högsta växeln framöver. Sedan fann vi äntligen en cocosglas som jag så länge suktat efter. Som jag sedan förbrände på gymmet ;) och så är det bara 8 dagar kvar tills jag får finbesök. Ren lycka idag helt enkelt! :) 
 

Pirineos


Jag känner mig helt harmonisk efter en helg uppe i bergen tillsammans med goa människor. 6 timmars vandring (mas o menos) med underbar natur och vackra vattenfall, var precis vad jag behövde.

"que?!"

Den spanska högskolan skiljer sig rejält från den svenska. 
Först och främst har spanjorer ingen som helst tidsuppfattning. Jag menar, jag har hittlls inte varit på en enda föreläsning där läraren faktiskt varit i tid. Och du kan bara drömma om en ursäkt när denne väl infinner sig. Då uttrycker de hellre "Det är upp till er om ni vill vara här eller inte". Jaha?! Ja men jag går väl in och sätter mig så fint på en liten plats här då...bara 25 minuter för sent! Och man kan ju tycka att samtliga i klassen kanske hunnit catcha-up under dessa 25 minutrar, men inte. För så fort läraren väl börjar undervisa förvandlas klassrummet till ett jävla hönshus och folk kacklar på som bara den. Man vill bara vända sig om och döda med blicken, men det gör jag ju naturligtvis inte...

Nej, istället sitter man där och försöker hänga med, trots att man inte förstår vad läraren säger. Vid ett flertal gånger har jag sett ut som ett frågetecken, "Öh... är detta ekonomi på kinesiska?!" What the fuck!! Det är inte heller ovanligt att läraren mitt under föreläsningen säger..."Ja, men vad tycker du om det här Linnéa!" Återigen. Ett frågetecken. "Jag hade kanske kunnat svara på den där förbannade frågan om jag bara fattade vad du pratar om", ...vill jag svara då. Men det gör jag ju givetvis inte... Istället hör jag mig själv säga (men världens största leende) "Åh, skulle Du kunna vara så vänlig och upprepa frågan, por favor?!" Samtidigt som jag febrilt söker ett ett svar i mina handouts. Det brukar förvisso lösa sig. Tack vare Google Translate. Som jag brukar beskriva som guds gåva till mänskligheten. Vet inte hur jag hade tagit mig igenom föreläsningarna utan det. Men men, i övrigt trivs jag i klassen. Även om man känner sig något gammal (märk - möjligen äldst) och jag och Malin får oss många goa och härliga skratt. Så allt är som det ska! :)

CIAO!

Well done, Linnéa!

Jag är så stolt över mig själv idag! Har lagt upp ett träningsschema och idag var det dags för ett ben-och-ass-pass. Och tro mig när jag säger att de fick verkligen jobba!! Körde i över 1,5 timma och när jag var färdig var jag helt slut. Det är så skönt när man kommer igång med träningen igen, även om det är lite segt i början. Jag har verkligen motivationen just nu, både när det gäller kost och träning! :) woho!

Dagen började sådär! Det har visat sig att två (av sammanlagt fem) kurser som jag läser är på spanska (vilket jag inte behärskar). Så jag var lite frustrerad över hur jag ska lösa detta på bästa sätt. Ska jag fortsätta och se hur det går eller kolla över andra alternativ? Kontrollfreak som jag är, bestämde jag mig för att se över mina möjligheter att kunna läsa andra kurser. Så jag ägnade hela förmiddagen åt att söka på olika kurser. Det är fortfarande väldigt oklart hur det blir. Men jag har blivit uppmanad om att "det kommer att lösa sig"... Så jag litar på det! Min gamla gymnasielärare brukade säga att ett av de bästa verktygen för att lyckas är att se möjligheter, framför hinder. Hon var för övrigt en mycket klok och inspirerande kvinna!

Nu ska jag fokusera på fotbollen! :)
Ciao!


Word.


Lost

Igår var det skolstart. Jag och Malin yrade runt på en massa introduktioner av klasserna och jag har redan hittat min favorit, "marketing". Man kan inte lita fullkomligt på lärarnas engelska (trots att det är engelska kurser!) men vad gör väl det?! Det kanske till och med ger en möjlighet att kunna glänsa lite extra på tentorna, eller inte. ;)

Jag var så frustrerad igår! Fick för första gången känna på hur det känns att känna sig helt vilsen i Zaragosa. Jag vandrade genom hela staden för att hitta min jäkla buss hem (som från början bara var 5 min bort haha!) Så går det när man bor ned överbeskyddande sambos som kört mig överallt, tills nu. Och igår var det faktiskt jag som envisades med att jag skulle ta bussen hem. Jag var SÅ arg när jag inte hittade hem!! Men idag var allt frid och fröjd :)

I övrigt skrev jag även in mig på ett gym här i närheten igår! WOHO!
Och nu ska jag faktiskt pallra mig dit, så jag hinner med allt jag måste göra innan det blir gott häng här ikväll! Fotbollskväll står på agendan! :)

Ciao!


Buenos Días

Det är rätt härligt att dricka sitt morgonkaffe med den här utsikten från balkongen. :) Life's good!


Tidigare inlägg