som bas gillar hörn
Vi är så duktiga på att "blicka framåt", men hur ofta tar vi oss egentligen tiden att backa tillbaka bandet och reflektera över det förflutna?! Av egen erfarenhet kan jag berätta att det inte är alltför ofta som jag begrundar det passerade noggrannt, för så fort det blir för komplicerat väljer jag att stänga ner mappen. Den senaste tiden har jag tagit mitt förnuft till fånga och faktiskt ägnat mig åt reflektion. Mitt huvudsakliga mål med att flytta till Spanien är att komma bort från "vardagen" och växa som person. Att jag dessutom kan studera och (förhoppningsvis) lära mig ett nytt språk är ett plus i kanten. Mitt liv är definitivt inte detsamma som för ett år sedan.
Så vi backar tillbaka. Oktober. 2012. Mitt liv stod återigen inför en stor förändring. Inget hade blivit som jag hade tänk mig. Hjärtekrossad och likgiltig sökte jag efter mod att försöka vänja mig vid min nya vardag. Värst av allt var nog min rädsla för ensamheten. För första gången skulle jag bo ensam och inte ha någon att komma hem till. Jag bad familj och vänner att finnas tillgängliga, i synnerhet då mörkret påminde om att det skulle bli en lång höst. Men så hände något som jag inte hade kunnat tänka mig. Sakteligen började jag trivas med ensamheten, då det visade sig att den inte var så ohygglig som jag först hade anat. Den hade bara varit främmande. Givetvis uppkom tillfällen då mina närmaste fick ett samtal och de 10 minuter senare knackade de på dörren med en Ben&Jerry i handen. Men under den här tiden lärde jag mig att jag inte är så sällskapssjuk som jag alltid trott och så småningom började jag uppskatta ensamheten. Jag kallade den till och med för "kvalitetstid".
Så vi backar tillbaka. Oktober. 2012. Mitt liv stod återigen inför en stor förändring. Inget hade blivit som jag hade tänk mig. Hjärtekrossad och likgiltig sökte jag efter mod att försöka vänja mig vid min nya vardag. Värst av allt var nog min rädsla för ensamheten. För första gången skulle jag bo ensam och inte ha någon att komma hem till. Jag bad familj och vänner att finnas tillgängliga, i synnerhet då mörkret påminde om att det skulle bli en lång höst. Men så hände något som jag inte hade kunnat tänka mig. Sakteligen började jag trivas med ensamheten, då det visade sig att den inte var så ohygglig som jag först hade anat. Den hade bara varit främmande. Givetvis uppkom tillfällen då mina närmaste fick ett samtal och de 10 minuter senare knackade de på dörren med en Ben&Jerry i handen. Men under den här tiden lärde jag mig att jag inte är så sällskapssjuk som jag alltid trott och så småningom började jag uppskatta ensamheten. Jag kallade den till och med för "kvalitetstid".
Och så kom ljuset. Kanske inte som lägligast, men det kom. Utanför fönstret var det som mörkast men det kompenserades med tända ljus och filmkvällar. Jag sov möjligen för lite. Men det gjorde mig inget att nätterna gick åt långa samtal om allt från himmel till jord. Ännu en gång. Det var kanske inte så lägligt. Jag ville egentligen inte släppa in någon, men kunde ändå inte hålla mig. Jag ville ju lära känna honom. Han som idag fått utså (kanske för) mycket men ändå är kvar.
Försöker vara hård men alla förstår.
Jag knyter min hand i fickan och går.
Jag står där i kön och bråkar och stör.
Men jag gillar dig, som bas gillar hörn.
Jag knyter min hand i fickan och går.
Jag står där i kön och bråkar och stör.
Men jag gillar dig, som bas gillar hörn.
♥
Kommentarer
Postat av: Anonym
<3
Trackback