"Tick Tack! Tick Tack!"
Det börjar dra ihop sig. Jag känner av det och mina nära och kära känner av det. Almanackan är full av möten och då menar jag inte formella möten, utan snarare möten av den viktigaste sorten. Jag måste hinna umgås med människor som står mig nära. Hinna suga in den där positiva energin som just de ger mig, för att klara av att vara iväg en tid. För om sanningen ska fram är jag en person som verkligen behöver familj och vänner i min närhet. De är min största trygghet! Så visst är detta lilla äventyr en utmaning för mig. Även om de ändå kommer att vara "nära" och jag inte kommer vara borta för evigt, så är jag lite rädd. För låt oss inse fakta, allt blir bra mycket mer komplicerat när man inte befinner sig i samma land. Kontakten, mötena med familjen, vännerna och kärleken...
De blir alltid något komplicerade, men aldrig omöjliga! ♥
